Livet återgår sakta till det vanliga, eller är det kanske numera det ovanliga? Inga mer sena nätter, sleepovers, bakfyllor och ågren. Nu är det ansvarsfullt arbete, träning och måbra-moves som råder. Jag kommer sakna det sargade. Tror jag?

Det är inte lätt att resa sig ur en mjuk varm säng och släpa sig upp innan tolv, i alla fall inte om man snittat 15.00 de senaste tre veckorna. Att gå till ett jobb som faktiskt inte alls känns lika kul längre, ansvar som pressar mig längst ned i mina slitna tygskor. Men hey, det e lugnt. Allt kommer kännas roligare när saker kommer igång (hoppashoppashoppas!)
Galet bra running-hour på le gym, svett och tårar, det e så det ska va. Det är då man inte behöver tänka så mycket, gör't bara. Men kroppen är öm, oh så öm (oh se hemskt!)

En liten liten gammelfarmor som kippar efter andan. Men hon är stark... Men vart är DU?



PEACE
♥