Idag surfade ja runt på den vilda webben och hittade helt plötsligt en grejj som fick mig att tjuta som en liten grisekno av nostalgi. Vad säger ni om jag säger "Jag e hellre en dårfink än en dönick!". That's right, väärldens i särklass grymmaste serie, av Ulf Stark straight from the 80's. Jag älskade den serien och hade den på VHS som jag såg minst ett par gånger i veckan. Det var bara ett problem. Jag kunde liksom inte bestämma mig vem jag tyckte var mest snygg, Simone, Isak eller rentav Kattis. Jag är ju så gay, det är bara att face the facts. En snubbe, en tjej som låtsas va grabb eller en riktig bimbobrud. Allt passar en allätare. Mest synd tyckte jag dock om Kilroy, hunden som vart kvarglömd i den gamla lägenheten. Ibland låtsades jag att jag också att jag hade en hund som hette Kilroy, för att namnet var så fräckt. Det var ju överlag rätt trista namn på rollkaraktärerna. Pepsi, Blötan, Duvan, Ärlan & Myran. A trip down memory lane.




PEACE
♥