Strax efter att ja svingat en liten papperskasse (en sån där hård, glansig, från ordning&reda) från passagerar sätet där jag sitter till baksätet och råkat vara en millimeter från pappas kind utspelar sig följande samtal...

"- Men Frida för fan, ta det lugnt!"

"- Oj, förlåt!"

"- Herregud det var nära.."

"-Tur att du hade glasögon på dig, alltså ifall den hade varit nära ögat"

"- Ja men det hjälper inte i den situationen ska du veta!"

"- Men pappa.. Det var bara en papperspåse?"

"- Den kan göra enorm skada vid fel plats & tillfälle"

"- Haha aa säkert, gör nog jätteont!"

pappa tittar på mig med en blick som kunde dödat vem som helst..

..tystnad..

...and then he speaks...

"- Man kan faktiskt skära halsen av folk med ett ark papper ska jag tala om för dig!??!"

Det är tur att min far är så allmänbildad och lär mig saker, annars hade jag kunnat råka riktigt illa ut i kopieringsrummet på jobbet tillexempel...

PEACE

♥

Det finns annat som också dödar. (read my bloggish så fattar du). Jag förstår hans reaktion, till fullo. Och så gillar jag att du misslyckades med din ordvits! hihi!:D

När jag ska gå ut sent på kvällen och det är mörkt. Då brukar jag ta med en papperspåse...då känner jag mig trygg.

Hur mår pappa efter hans nära-döden-upplevelse? Jag vet att Åka är tuff, han kommer klara sig igenom detta! Voff!