Vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hela hjärtat rakt ut

Shitshitshit. Allt jag vill är att skrivaskrivaskriva, i bloggen. Men det går liksom inte. Det finns för lite rum, för lite plats för det som vill sägas. Jag vill kunna skriva sjukt random saker men det enda som finns i hjärtat nu är svek. Men det kommer nog. Kanske skriver jag nått om en sol och en vän imorgon, kanske kanske kanske... När man kommer ut på andra sidan blir man starkare, påstååendet som ekar i ett huvvud som vill vara tio år igen.



PEACE


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0