Igår eftermiddag låg jag som det lilla lilla knyttet i fosterställning i mitt vardagsrum och inväntade skymmningen. Alla lampor var släckta och teven var av. Livet var grått grått grått och ingenstans i mitt sinne kunde jag hitta någon anledning till att röra mig ur fläcken. Jag stirrade på vinfläckarna på väggen och sköt iväg några popcorn längs parketten i hopp om att något spektakulärt skulle hända. Det gjorde det inte. Tillslut tog jag mig i kragen och släpade mig ut för att röka kvällens sista cigarett då min telefon ringde. Det var Jolimoli. Herregud vad jag har saknat honom kom jag på då. Han kom, han såg på ballar av stål, han segrade, och jag blev glad igen. Fan vad tröttsamt tänker jag såhär i efterhand, hur orkar man ens tro att det inte finns några ljusglimtar. Shape up blir veckans ledmotiv...



PEACE
♥