Jag tankte skriva ett blogginlagg nar vi va pa Phangan, TUR for er att jag inte gjorde det. Det hade bara blivit tjat och gnat om hur hemsk hela freakshow on var i sin helhet. Jag spydde for det mesta och nu ar jag vit som ett spoke i Bangkok. Men det e tydligen sant som hander. Jag har varken badat eller solat pa en vecka och min arma kropp tynar sakta men sakert bort till transparens.

Nu vill jag inget hellre an att aka hem hem hem. Hem till ett soligt varsverige (som med all sannolikhet kommer inkassera regnvader sa fort jag kommer hem) med uteserveringar, ett helt hus for mig sjalv, hem till fina vanner och sota gronogda pojkar. I sometimes do love thai, men som alla vet, borta bra.. Fan va forsvenskad och trist..

PEACE
♥