Åh en sån oväntad vändning... Efter en great weekend kommer alltid en minst lika great söndagsångest, varav förra veckans infall toppade listorna de la morte. Därför vidtogs imorse rejäla åtgärder redan vid uppvaknandet, då det lågs kvar i sängen med massa mys. Under mina första vakna timmar kändes allt helt normalt trots att jag verkligen kände efter och försökte släppa fram ångesten. Vafan tänkte jag, de e väl lika bra att släppa ut den nu så att den tar slut någongång, men icke, den var bara inte där.. 

Stinken kom över på en härlig brunch och efter detta tog vi oss ut för att suga i oss lite solljus och dödande tjära. Dagen fortlöpte och vi drog en centrum-ride för inköp av julmust och lussebullar för att sedan knarka ner oss i soffan med H-Dawg och 14 tända ljus. Still no feeling... Det blev middag i casa Sundgren och efter det så drog ja ut i snön för att busa med Balex. Vi ended upp i Snakesta meadows för att glo på en obehaglig rulle om köttätande växter i Mexico och käka popcorn, och vet ni vad? Still no feeling.. Nu sitter ja i mitt shiny room med MaciE och mår bra.. WHAT THE FUCK IS UP? Är det ett jävla bakhåll? Kommer jag vakna upp om några timmar ålande i mitt eget svett och ångestutsöndra mig själv á la grande? Jag blir så förvirrad.... Damn u ångest!

PEACE

♥