Ibland borde man skärpa till sig, man borde inte klaga, det finns alltid värre. Men hur man än tänker så är det svårt att ta sig ur den onda cirkeln. 

Ibland vill man bara slita ut sitt hjärta och kasta iväg det, skrika i panik efter det, "-Varför lurar du mig?!". Kasta sig på golvet och bara gråta, eller ligga apatisk i sängen och stirra upp i taket? 

Ibland känns det bättre. Varma ord och fiffiga upptåg. Åh vad vi kan äta popcorn och dricka julmust hela dagarna, eller pratpratprata tills orden tar slut.

Ibland undrar jag om man vore bättre utan... 

Kan jag?

PEACE

♥