Det är inte okej att vara sjuk. I alla fall inte när man inte kan vara sjuk utan måste jobba, eller göra viktiga saker. Inte för att mitt liv överlag känns speciellt viktigt just nu, det är nog det ord som matchar sämst för tillfället. Kanske är det istället lättnad, trötthet, otillgänglighet eller rentav likgiltighet? Det är bad. Men livet går vidare, like sand through the hour-glass, so are the day of our lives. 

Då och då ifrågasätter jag mitt val. Varför gör jag detta, och tro mig det är inte lätt att övertala mig själv med ett självklart svar. Men då finns ni där som trygga klippor och omringar mig med styrka. Men det sämsta är att en saknas. En allra bästa vän. Det är inte lätt, det är inte bra, och ingen mår bra av det. Men tydligen måste det vara så. For now! Och jag kommer på mig själv igen med att fundera på varför...

PEACE