"Barfotafötter som trippar, ljuv musik, hångel i högt gräs och en öl i solnedgången..."

Så lyder de flesta festivalminnen och det låter underbartljuvligt, vilket gör att ja förstår att man längtar tillbaka. Mina lyder mer ungefär såhär..

"En juni eftermiddag på centralen. Sex PMS-stinna flickor i för tighta jeans, opraktiska skor och alldeles för mycket packning hoppar mellan vattenpölar mot den redan überfeta kön till festivalbussen. Folk är redan fulla, luktar röf, högljudda, svartrockare, tittar konstigt och framförallt har de spritt ut sig över hela bussen. LOL tänkte vi, men åkte ändå. På plats utanför området pratar någon med en bekant i telefonen som guidar oss mot deras camp. Ett camp som gud glömde, längst bort vid "piss-ån" i en grop full med lera. Ölen är ljummen, den blir snodd och alla surar. Det regnar hela veckan, inga vill se samma artister och folk knullar i fel tält. Tälten spys ner, trampas sönder och läcker in. De sex flickorna spenderar tiden med att gå till ICA eller gå och duscha... (alla har skavsår)"

Jag kanske inte riktigt ville åka på festival ändå?