Jag klagar inte, jag älskar verkligen mitt jobb, oftast går jag upp med ett leende på läpparna. Det gjorde jag idag också, TROTS en hemsk natt utan sömn. Jag gjorde tillochmed frukost som ja placerade på bänken medans ja packade träningsväskan. Trallade iväg till bussen för att komma på att ja glömt frukosten! Damn...

På busstationen efter min hoppade en arg ung man på. Han spottade och fräste och svor värre än en borstbindare på crack. han skrek om att han hade väntat på bussen en halvtimme, för när han kollade då skulle bannemig bussen komma exakt 6 min över och fan i helvetet inte 3 min över som den FAKTISKT hade gjort. Han skrek liksom egentligen inte på varken oss medresenärer eller på busschauffören utan mest i ren ilska rakt ut, han blundade nämligen hela tiden. Stackars honom tänkte jag...

När jag väl kom till jobbet var allt cepe. Jag har jobbat sönder mig idag, som ifs är en engångsföreteelse typ. Ja brukar nästan aldrig behöva stressa och just därför blir det så påtagligt när ja behöver det. Jag har bokat saker hit och dit, skrivit utskick till mina små SKU kottar och bladat i kuvert samt misshandlat totalt 2 st kopiatorer. Nu när allt är färdigt vill jag bara sjunga ner i koma och dö... Men om en timme så kommer älsklingen och hämtar och piskar upp mig i crosstrainern på gymmet, GOOD, för det skulle jag aldrig orkat göra själv!

Lugn och ro,
Gammal ko!