Jag blir galen, tappar förståndet snart. 2 timmar sömn, är det nått jag förtjänar? Jag förstår ingenting. When did I become this? Jag tycker inte om att sova själv, fine, men när blev allt det här just det här? Overkligt att vakna upp och inte kunna sova mer, klockan halv nio, en måndag. Jag saknar mitt hjärtegryn, borde ligga i sängen där istället. Sover så bra med al', vi liksom tar ut varandra. Nu är det bara täcken överallt i ett rosa my little pony-rum som kapslar in en ohärlig känsla av måndagsångest. Hallå världen, here we go again...

PEACE

♥