Om Elefanter;
"Sen imploderar eller exploderar låten i knastrigt komp när den skjuter fart i refrängen. En robotliknande röst följer sången innan låten går över i rakare takt och driv. Hetsigare och hetsigare rör vi oss fram mot slutet. Känslorna går rakt in och igenom, men innan jag förstått vad som hänt glider vi över i nästa låt, Berlin där stämningen blir ännu kallare. Hopplösheten firar triumfer till dovt pulserande rytmer som troligen är det snyggaste ledmotiv den här hösten erbjuder till sjuttiotalisternas dödsdans. Den sker inte i mörka, fuktiga katakomber utan i svalt R.O.O.M-inredda bostäder med utsikt." Detta skriver Fredrik Welander på dagensskiva.com, and it's true, läs det! 

Underbar video. Det va länge sen jag vart så tagen!
Kent - Ingenting



I am and always will be...