Jag förstår inte. Min lilla människogärna kan inte fatta varför det ska va så jävligt den här årstiden? Egentligen borde vi människor va friska pigga och glada efter sommaren, men nej nej. Nedstämdheten river oss i halsen tills vi blöder och täpper igen våra små näsor som den värsta förkylningen, och det värsta är att inte ens neseril med menthol hjälper. Det gör så ont, så ont så man knappt orkar stå på benen, än mindre engagera sig i minsta lilla sociala sammanstrålning. Fan. Alla drabbar den, i större eller mindre utsträckning...

Hålla ut och gör det lilla man kan. Mysa ner i sängen med lite tända ljus och favoritprogramet kanske. Fossa sönder lungorna tills man kräks? Ni förstår, pessimismen tar över ens sinne och klöser klorna i magen på alla som försöker liva upp stämningen. Kanske skulle det va lite lättare att få kärlek tillbaka, men den verkar ha flugit sin kos som en flyttfågel. Kanske kommer den tillbaka till våren?