.. med min älskade Nova. Brukar försöka komma iväg till stallet lite tidigare för att fånga dagens sista dunkla ljus och rida lite längre. Men idag var beckmörkret ett faktum redan innan vi ens kommit upp på stallplanen. Trots detta så satsade vi på en skogstur. Det var helt underbar harmoniskt. Frihetskänslan av en tur i månskenet, och ja det var verkligen magiskt sagomånsken som tagen från en gammal kärleksfilm, är totalt obeskrivlig. Novas hals reflekterade rytmiskt månens svala ljus i pälsen med vi galopperade över fälten. Romira frustade lyckligt i hälarna på sin mamma, som i sin tur längde stegen ytterligare. Avslappning på hög nivå!